Engelbrektsloppet gick bättre än hoppats på. Tog det visserligen väldigt lugnt, speciellt i starten då kön knappt rör på sig de första kilometerna. Måste vara frustrerande om man vill ha en bra tid men är nöjd med att tagit mig runt. Riktigt skönt att inte brutit klassikersviten och framförallt psykologiskt veta att kroppen mår relativt bra. Suset i huvudet kom dagarna efteråt men det blev inte värre än vanligt. Drar slutsatsen att träningen inte påverkar det som hänt i hjärnan , snarare tror jag träningen är bra för bla stress.
Läkartid nästa vecka. Har börjat sakta att återuppta löpningen. Nu börjar en lång och metodisk träning där siktet är att vara i bästa form i september med krets- och Lidingölopp. Suget, lusten och viljan är stark.

Tänkte även sluta med enomdagen cache efter 1500 dagar. Jämn och bra siffra. Detta kommer att innebära ett mindre måste varje dag. Detta har också inneburit extra cykelträning hem efter jobbet. Kommer jag att slappa till nu? Det kommer dock att innebära att träningen lättare kan justeras efter dagsform och anpassas till önskad längd och fart men det kräver disciplin.

Hjärnan är ok just nu. Hoppas på att träffa en bra läkare och framförallt att det försvinner när våren kommer. Hälsenor mår bra i alla fall.