Efter en tung vinter med motgångar (måtte det inte komma tillbaka). Så ser är formen på uppgång. Målet som jag haft senaste 1,5 åren är nu i sikte , eller känns inom räckhåll om man får vara frisk och skadefri. Hälsenorna känns relativt bra. Nu är det en del fokus på cykling inför Vättern vilket stör löpningen men är bra för senor dock. Ändå så finns en melankoli. Det känns bra att vara ledig snart, sommarlov, en skön känsla i kroppen och jag vill bara ha mer av träningen. Börjar drömma om att springa leder och uppför fjäll i norr. Varför finns det då en känsla av sorg? Jo, det finns andra problem med familj. Andra personer måste tas hänsyn till, pengar, en dement mamma. Det jag längtar efter och vill göra går inte pga av det finns ingen som helt delar samma dröm. Jag vill inte uppleva den ensam och jag vill inte heller ha någon som förstör upplevelsen. Vill bara ut, framåt och uppåt! Vill uppleva nya platser, landskap, kommuner i geocaching, museum och natur. http://open.spotify.com/track/3uAf76QeA0Gm5HcYlPWhD5