Jag gillar att reflektera och vill försöka förstå världen.
Desto mer jag gör det ju mer energi kan det ta. Man upptäcker hur orättvist världen är när det gäller ekonomi, talan och makt. Hur skevt det är.

Exempel: Boken 'begravda i himlen' visar hur liten plats sherporna får om tibetanerna är så lyckliga att de får kalla sig sherporna ens.
Exempel: Boken 'Ulrike meinhof' en biografi som ställer åtskilliga obesvarade frågor kring hennes död. Frågor vi aldrig kommer att få svar på därför att antingen var det så slarvigt skött eller därför att det finns de som inte vill att frågorna ska ställas.
Exempel: Kommunen kastar miljoner på privat bolag som ville tjäna pengar på bostäder till flyktingar medans vår sociala välfärd håller på att haverera. Skolor, sjukvård, pensioner mm.
Exempel : Ytterligare en dag då jag ställer mig frågan varför jag ska tjäna minst med nästan mest erfarenhet, får jobba mer eftersom jag har flest elever, tuffaste kurserna, skicklig pedagog och överlägset längst utbildning och flest examen. Om jag hade jobbat mindre eller varit mycket sämre hade jag köpt det, alltså om det funnits någon rättvisa. Men det finns det inte. Jag var mindre värd innan jag började för 17 år sedan, hur länge till ska jag vänta eller acceptera det?
Exempel: civilkurage. En person som tjänade 10000kr mer än oss andra ville inte ha ytterligare 2.500kr eftersom det sker på bekostnad av någon annan.
Detta var en person. Ingen av de andra som tjänade minst 5000kr mer, representerar fack eller tyckte sig fått oförtjänt mycket pengar sa något. Ingen mer kunde tänka sig dela med sig. Ingen utom en.
Ingen av de som delade ut pengarna sade sig vara oförmögna att göra det, eller ens protesterade mot ett förslaget. Ingen.

Men för all del, vi är bara människor. Det är lätt för mig att säga. Jag kanske hade gjort likadant. Men alla tänker ju inte som jag. Jag bara undrade om det fanns - civilkurage.

Exempel : Vilka ska få läsa mina tankar? Tidningar, vänner, inga, facebook, här?

Förstår du nu varför jag inte vill tänka mer?