Ville göra det första marathonet till en minnesvärd upplevelse. Snabb bana, ligger bra i tiden 13/4-2014, påskledigt med minisemester i Rotterdam och Amsterdam.
Var i toppform 2 mån innan men blev sjuk och var bara frisk två veckor innan loppet så 4h var uteslutet. Det började med att alla löpare sjöng you'll never walk alone innan och även efter start.
Utgick väldigt lugnt i sexminutersfart till 25 km. Sedan hamnade jag bakom en blind (enligt bandet de hade mellan sig) person med ledsagare som höll ett ganska högt men bra tempo. Tänkte egentligen inte öka tempot förrän det var en mil kvar men jag kände mig mycket pigg vid 25 så det ska nog gå ett tag i alla fall. Vid 32km svängde de oväntat in på ett sidospår och undrande när de skulle svänga tillbaka på banan igen, då de gjorde en växling och det visade sig att de sprang staffett. De förklarade sidopåret!
Var klart pigg vid 32 sedan började kännas snabbt mer och mer i främst höften men även fötterna, förvånansvärt inte i vaderna. 32-35 besvärande, 35-38 pina och resten var en kamp mot den del av hjärnan som bara vill stanna. Sista kilometer tänkte jag bara på att detta kanske aldrig kommer igen så lyssna på publikens jubel, njut trots smärtan, du kommer att klara det, le, ta in ögonblicket sträck upp dina händer och mål! Det var vad som hände. Helt fantastisk stämning och publik som hejade hela 42 km, och ännu mer hela sista kilometern. Perfekt temperatur också ca 14 grader och sol. Ett lopp jag nog aldrig glömmer!
Sedan fick man uppleva Amsterdam på cykel också med dess avundsvärda cykelbanor. Det är som om man vill bo i Holland.