Det stora målet är nära. Har tränat för det i ca 2 år sedan jag såg det inom räckhåll då resultatet från Running Lights i Alingsås blev 41.14 min. Ett väldigt roligt lopp med lysande marshaller. För 2 år sedan hade jag misslyckas med Kretsloppet med att vara sjuk, sedan sprang jag Lidingöloppet på bästa tiden, sedan valde jag Alingsås pga det misslyckade Kretsloppet.
Nu gick Kretsloppet på 40.27 min och Lidingöloppet på 2.33 h. Självklart hade jag velat springa under 40 då intervall-träningen varit helt inriktad på det. Men ser bästa tiden som långsam och mödosam steg framåt. Även om resultatet inte kommer så fort som önskat så finns det ännu hopp. Än är det inte kört. Running Lights är om tre dagar igen. Ska jag försöka igen eller inte? Har inget att förlora och det är ett roligt lopp. Lidingöloppet ser jag lite som ett misslyckande däremot men å andra sidan har jag inte tränat för detta lopp alls. Yrseln, illamåendet, lättare tryck kring bröstet och tinnitus är och har varit de största orosmomenten i mitt liv. Så varje framgång (även en långsam och liten) inom löpningen betyder oerhört mycket som motvikt.