Senaste inläggen

Av rymdvandraren - 16 september 2016 21:43

Imorgon skulle jag ha räddat Europa från TTIP och CETA men...
Har man tränat för något i 4-5 år för att uppnå drömmålet. Det kan vara den sista chansen i livet innan man blir långsammare och långsammare tills döden. Det går att sträva emot och kanske kommer det fler chanser. Men jag vill uppnå, gå vidare sätta upp nya mål. Kanske är det bra om jag är nära men inte uppnår målet för att behålla glöden och kampviljan. Men det skulle bara kännas som ett misslyckande. Begränsande. Kroppen vill inte leva fullt ut även om hjärnan säger att jag är obegränsad. Kroppen skulle ta ner mig från himlen. Men. ..

Just nu känner jag mig stark. Mycket stark. Det känns som om allt hittills bara har stärkt mig. Självklart finns det en osäkerhet och rädsla för att misslyckas igen. Jag gillar det. Det gör mig mentalt starkare. Inget är givet. Tar inget för givet. Jag älskar tävlingsmomentet. Det fysiska och framförallt det psykiska. Känner mig osäker och samtidigt oövervinnerlig. Händerna svettas och adrenalinet kommer av bara tanken på hur hjärnan,lungorna, benen skriker "lägg av! ". Jag vill göra det omöjliga - ta slut på varenda muskelfiber, andas intill bristningsgränsen, jag vill vakna upp lycklig på en bår och veta att jag gav allt. Resa mig från båren med ett leende. Sträcka upp armarna. Ringa min fru och Gunda Svan och utbrista: Ingenting är omöjligt!

Av rymdvandraren - 2 juni 2016 23:41

Det kommer att förr eller senare att ske andra hemskheter här ändå så varför ska vi hetsa till krig och upptrappning?
Det finns vissa som tjänar på krig. jag vill ha fred med Ryssland och övriga världen.
Nu tror jag inte Ryska ledningen är så korkade att de kommer att anfalla Sverige ändå men vi tar skada på andra plan. Vid ev. krig (bevare mig väl) så kommer vid nu att bli indragna istället för att hålla oss utanför. Vi ökar risken för att bli indragna och hunsade. Förhoppningsvis får vi inte krig på svensk mark utan bara blir tvungna att skicka soldater till något som ingen vinner på.
Trots att majoriteten av svenska folket är emot så röstar riksdagen för en upptrappning.

FN är inte perfekt men det bästa som vi har just nu. Jag är emot värdlandsavtalet med NATO och jag vet att jag inte är ensam. Jag är för fred och demokrati!

Av rymdvandraren - 2 juni 2016 23:14

10km platt. Nu kan det gå. Kanske. Om det gör det så är målet uppfyllt och nya mål måste nås innan man får ont i ryggen och sjukskriven och slutligen dör.
Om tiden är nära så blir det en blodad tand och det blir nya tag i september.
Om inte så kommer jag att bara att bli förbannad om jag inte gav allt, men det kommer jag att göra så om bara denna dj.... migränen kan släppa och det blir lite svalare än 29 grader som det var idag så blir det lyckat i vilket fall.
Hur mycket psykologi det är att jag är nära, tränar mer och mer men ändå inte når ända fram, vet jag inte, men jag vet att träningen ger effekt så och jag ändå kommer att ta ut mig och njuta av den korta plågan. Viktigt lopp - ja, men inte det enda.

Sedan kommer Geiranger frå fjord til fjell som jag sett fram emot hela säsongen. Oavsett hur det går så längtar jag dit. Det är det som håller mig vid liv och glädjen inom mig.

Av rymdvandraren - 7 oktober 2015 06:40

Det stora målet är nära. Har tränat för det i ca 2 år sedan jag såg det inom räckhåll då resultatet från Running Lights i Alingsås blev 41.14 min. Ett väldigt roligt lopp med lysande marshaller. För 2 år sedan hade jag misslyckas med Kretsloppet med att vara sjuk, sedan sprang jag Lidingöloppet på bästa tiden, sedan valde jag Alingsås pga det misslyckade Kretsloppet.
Nu gick Kretsloppet på 40.27 min och Lidingöloppet på 2.33 h. Självklart hade jag velat springa under 40 då intervall-träningen varit helt inriktad på det. Men ser bästa tiden som långsam och mödosam steg framåt. Även om resultatet inte kommer så fort som önskat så finns det ännu hopp. Än är det inte kört. Running Lights är om tre dagar igen. Ska jag försöka igen eller inte? Har inget att förlora och det är ett roligt lopp. Lidingöloppet ser jag lite som ett misslyckande däremot men å andra sidan har jag inte tränat för detta lopp alls. Yrseln, illamåendet, lättare tryck kring bröstet och tinnitus är och har varit de största orosmomenten i mitt liv. Så varje framgång (även en långsam och liten) inom löpningen betyder oerhört mycket som motvikt.

Av rymdvandraren - 15 augusti 2015 21:13

Var nere i en håla innan arbetet började, kände oro för hälsan, livet, ekonomin,migrän, känningar i bröstet runt hjärtat och framförallt framtida ev utbrändhet när gråa november kommer. Jag har varit där och vill inte tillbaka dit. Denna psykiska oro sprider sig till fysiska kroppen. Detta var det som tinnitusläkaren sa.

Det var precis med de orden som det började vända. Nu vet jag varför jag känner som jag gör. Nu har jobbet börjat bra, lägenhetsköpet går bra och ekonomin vänder på sikt, formen är god och jag har en chans imorgon att uppnå mitt mål på milen. Även om det inte går imorgon så har jag fler chanser i år. Det är två kommentar till, förutom ovannämnda faktorer, som gjort att depressionen är borta nämligen att 'du är alldeles för frisk och lite bröstsmärtor är inget konstigt, det behöver inte betyda att det har något med hjärtat att göra.' Och kommentaren 'du har varit nere i skiten en gång och lyckats ta dig ur det, det vet du'.

Det hela ser ljusare ut och det hjälper inte att oroa sig. Nu när jag inte är lika orolig så känner kroppen sig bättre också.

Hur det går imorgon? Kanske, kanske inte. I vilket fall så vill jag inget hellre än att springa, gå in i en annan värld, glömma allt annat, veta att kroppen är frisk och lever till 100%. Veta att chansen finns att uppnå mitt högsta mål som jag försökt i ca 2år nu kantat av motgångar i form av fysiska skador och psykisk skit. Precis som en heroinmissbrukare känner så känner jag, fast hela kurvan är förskjuten uppåt. Missbrukaren normaltillstånd är väl när jag känner mig riktigt nere och hens topp mitt normaltillstånd som är att vara glad, mår bra och njuta av livet. Min topp kanske kommer imorgon, ska försöka beskriva den när jag varit där.

Av rymdvandraren - 12 maj 2015 23:52

Efter en tung vinter med motgångar (måtte det inte komma tillbaka). Så ser är formen på uppgång. Målet som jag haft senaste 1,5 åren är nu i sikte , eller känns inom räckhåll om man får vara frisk och skadefri. Hälsenorna känns relativt bra. Nu är det en del fokus på cykling inför Vättern vilket stör löpningen men är bra för senor dock. Ändå så finns en melankoli. Det känns bra att vara ledig snart, sommarlov, en skön känsla i kroppen och jag vill bara ha mer av träningen. Börjar drömma om att springa leder och uppför fjäll i norr. Varför finns det då en känsla av sorg? Jo, det finns andra problem med familj. Andra personer måste tas hänsyn till, pengar, en dement mamma. Det jag längtar efter och vill göra går inte pga av det finns ingen som helt delar samma dröm. Jag vill inte uppleva den ensam och jag vill inte heller ha någon som förstör upplevelsen. Vill bara ut, framåt och uppåt! Vill uppleva nya platser, landskap, kommuner i geocaching, museum och natur. http://open.spotify.com/track/3uAf76QeA0Gm5HcYlPWhD5

Av rymdvandraren - 18 februari 2015 22:54

Engelbrektsloppet gick bättre än hoppats på. Tog det visserligen väldigt lugnt, speciellt i starten då kön knappt rör på sig de första kilometerna. Måste vara frustrerande om man vill ha en bra tid men är nöjd med att tagit mig runt. Riktigt skönt att inte brutit klassikersviten och framförallt psykologiskt veta att kroppen mår relativt bra. Suset i huvudet kom dagarna efteråt men det blev inte värre än vanligt. Drar slutsatsen att träningen inte påverkar det som hänt i hjärnan , snarare tror jag träningen är bra för bla stress.
Läkartid nästa vecka. Har börjat sakta att återuppta löpningen. Nu börjar en lång och metodisk träning där siktet är att vara i bästa form i september med krets- och Lidingölopp. Suget, lusten och viljan är stark.

Tänkte även sluta med enomdagen cache efter 1500 dagar. Jämn och bra siffra. Detta kommer att innebära ett mindre måste varje dag. Detta har också inneburit extra cykelträning hem efter jobbet. Kommer jag att slappa till nu? Det kommer dock att innebära att träningen lättare kan justeras efter dagsform och anpassas till önskad längd och fart men det kräver disciplin.

Hjärnan är ok just nu. Hoppas på att träffa en bra läkare och framförallt att det försvinner när våren kommer. Hälsenor mår bra i alla fall.

Av rymdvandraren - 4 februari 2015 22:43

Under en tremånadersperiod så har något hänt i huvudet. Troligen pga stress. Mår just nu dåligt. Huvudet piper och det slår lock för öronen och jag vet inte varför. Ev mitt livs första ångestattacker häromdagen. Hoppas på att läkarbesöket kan ge något och bara längtar att få vara helt frisk och kunna träna fullt igen. Vill inget hellre. Har dragit ner förväntningar på löpningen. Aldrig förr har det varit så motigt och deprimerande men viljan att ta mig ur skiten och kärleken till livet inger hopp och framtidstro.
Inför detta lopp känns kroppen ok men inte hjärnan. Klassiker nr 4 står på spel förutom ett kvitto på om hälsan är som den ska och inte minst den psykologiska biten. Det som får mig att bryta är om hälsan allvarligt står på spel, trötthet och lite kramp har jag inga problem med. Kommer troligen att fälla tårar om det går vägen och jag vet att jag är frisk nog att klara det trots alla motgångar. Vill fortsätta med klassikern och på sikt klara mina mål med löpningen och framförallt vara frisk och kunna leva fullt ut. Jag vill, jag vill, vill, vill, vill. Om jag bara visste hur.

Skapa flashcards