Turkiet
Skrev om det senast. Men det var en del som hände innan dess, Mamma gick bort i olyckan. Reser under olämpliga tider tycker nog en del. Då som nu. Träningsresa till Fuerteventura under corona. Ser fram emot det. Tillbaka till Turkiet, resan var delvis för att glömma olyckan ett tag, det gjorde gott trots att jag kunde fått nacken vriden eller ögonen urdragna. Klarade mig undan med 100 lira som sedan gick till ett par löparskor. Hur det gick för finnen som fick ögonen utdragna förblir obesvarad. Lång histora som började med ett turkiskt bad, via en finsk bar och slutade med ett bråk på nyårsafton. Får utveckla någon gång. Jeepsafarit, mannen i receptionen, ryssarna, mannen i affären, the cat shelter gjorde avtryck inne i mig.

Några månader innan dess, oktober, olyckan då mamma gick bort och nästan pappa med. Det satte spår ända fram tills exakt ett år senare. Hösten med löven och mörkret påminnde mig. Sommaren med Island, Milano, Turin, Monaco, corona gjorde att jag glömde och trodde att framtiden var ljus tills oktober kom igen med minnen, mörker, vackra kvällar och död igen. Det här var värre. Orättvist. Min kära vän, som betydde så mycket för så många runt omkring dig, du som skulle ha så många år kvar. Mamma kanske skulle ha 2år kvar men du 20,30,40. Det här gjorde riktigt ont. Trafikolycka igen dessutom. Samma tid på året igen. Vad ska hända nästa oktober?
Coronan och att du lämnat har gjort ensamheten och sorgen svår.
Den vackra bilden från store mosse får visa hur lång och tom vägen inombords känns.