Senaste inläggen

Av rymdvandraren - 3 november 2016 00:28

Jag gillar att reflektera och vill försöka förstå världen.
Desto mer jag gör det ju mer energi kan det ta. Man upptäcker hur orättvist världen är när det gäller ekonomi, talan och makt. Hur skevt det är.

Exempel: Boken 'begravda i himlen' visar hur liten plats sherporna får om tibetanerna är så lyckliga att de får kalla sig sherporna ens.
Exempel: Boken 'Ulrike meinhof' en biografi som ställer åtskilliga obesvarade frågor kring hennes död. Frågor vi aldrig kommer att få svar på därför att antingen var det så slarvigt skött eller därför att det finns de som inte vill att frågorna ska ställas.
Exempel: Kommunen kastar miljoner på privat bolag som ville tjäna pengar på bostäder till flyktingar medans vår sociala välfärd håller på att haverera. Skolor, sjukvård, pensioner mm.
Exempel : Ytterligare en dag då jag ställer mig frågan varför jag ska tjäna minst med nästan mest erfarenhet, får jobba mer eftersom jag har flest elever, tuffaste kurserna, skicklig pedagog och överlägset längst utbildning och flest examen. Om jag hade jobbat mindre eller varit mycket sämre hade jag köpt det, alltså om det funnits någon rättvisa. Men det finns det inte. Jag var mindre värd innan jag började för 17 år sedan, hur länge till ska jag vänta eller acceptera det?
Exempel: civilkurage. En person som tjänade 10000kr mer än oss andra ville inte ha ytterligare 2.500kr eftersom det sker på bekostnad av någon annan.
Detta var en person. Ingen av de andra som tjänade minst 5000kr mer, representerar fack eller tyckte sig fått oförtjänt mycket pengar sa något. Ingen mer kunde tänka sig dela med sig. Ingen utom en.
Ingen av de som delade ut pengarna sade sig vara oförmögna att göra det, eller ens protesterade mot ett förslaget. Ingen.

Men för all del, vi är bara människor. Det är lätt för mig att säga. Jag kanske hade gjort likadant. Men alla tänker ju inte som jag. Jag bara undrade om det fanns - civilkurage.

Exempel : Vilka ska få läsa mina tankar? Tidningar, vänner, inga, facebook, här?

Förstår du nu varför jag inte vill tänka mer?

ANNONS
Av rymdvandraren - 5 oktober 2016 22:17

Angående Lärarlönelyftet
Tänk er att några apor ska mata delfiner. Aporna ska ge mat till de som överlever längst och för delfinsläktet framåt.
De som kom sist kan ju ha simmat snabbast för att det var långt. De som simmar snabbast är troligen de som redan hittat mat. Men det har aporna ingen aning om eftersom de vägrar att doppa tårna i vattnet.
Reaktionerna bland delfinerna är lika många som ni kan föreställa er. Blandade och många.
Tanke : Varför inte ge de delfiner som varit hungriga länge, men ändå överlevt, mat. Vilka var det som för delfinsläktet framåt och kommer att överleva längst?

Rymdvandraren, Delfin och lärare

ANNONS
Av rymdvandraren - 3 oktober 2016 20:07

Lärarlönelyftet tilldelas endast vissa eftersom regeringen och kommunen bestämt så. Nu ska vi skilja de bästa från de sämsta ännu mer. Lärarlönelyftet kan ges till de som redan är förstelärare och ge dem ytterligare 2500kr per månad utöver de 5000kr per månad de redan har. I vårt fall har rektorn valt ut hälften av lärarna inklusive en del förstelärare. Överlag hade vår rektor gjort bra val förutom att utse redan förstelärare.

Efter 17 år med ca 2.500 kr i månaden sämre lön än genomsnittet pga av låg ingångslön. Alltså redan innan man börjar jobba så anses man vara de 9 procent sämsta lärarna i landet / kommunen/ på arbetsplatsen. Inte någongång under dessa 17 år anses man vara en normalt fungerade lärare vilket betyder totalt 500 000 kr tas ifrån dig. Eftersom Lärarlönelyftet endast tilldelats de bästa så betyder det i snitt ytterligare 1250kr utöver de 2500kr mindre per månad resten av livet. Eftersom man sedan får löneökning i procent så kommer skillnaden från normallönen att öka för varje år. Har fått mer och mer arbetsuppgifter för varje år, deltagit i vidareutbildningar. Uppskattad av elever, lärare och övriga. Åtminstone som en normalt fungerade lärare.

Har ingen annan inkomst eller kan eller vill byta jobb. Är beroende av min inkomst och är därmed i underläge.

Av rymdvandraren - 17 september 2016 15:25

Inget roligt. Det får bli att byta ihop, samla sig till Alingsås. Beroende på hur det går där innan man kan tänka nytt.

Ska fortsätta träningsprogrammet

Av rymdvandraren - 16 september 2016 21:43

Imorgon skulle jag ha räddat Europa från TTIP och CETA men...
Har man tränat för något i 4-5 år för att uppnå drömmålet. Det kan vara den sista chansen i livet innan man blir långsammare och långsammare tills döden. Det går att sträva emot och kanske kommer det fler chanser. Men jag vill uppnå, gå vidare sätta upp nya mål. Kanske är det bra om jag är nära men inte uppnår målet för att behålla glöden och kampviljan. Men det skulle bara kännas som ett misslyckande. Begränsande. Kroppen vill inte leva fullt ut även om hjärnan säger att jag är obegränsad. Kroppen skulle ta ner mig från himlen. Men. ..

Just nu känner jag mig stark. Mycket stark. Det känns som om allt hittills bara har stärkt mig. Självklart finns det en osäkerhet och rädsla för att misslyckas igen. Jag gillar det. Det gör mig mentalt starkare. Inget är givet. Tar inget för givet. Jag älskar tävlingsmomentet. Det fysiska och framförallt det psykiska. Känner mig osäker och samtidigt oövervinnerlig. Händerna svettas och adrenalinet kommer av bara tanken på hur hjärnan,lungorna, benen skriker "lägg av! ". Jag vill göra det omöjliga - ta slut på varenda muskelfiber, andas intill bristningsgränsen, jag vill vakna upp lycklig på en bår och veta att jag gav allt. Resa mig från båren med ett leende. Sträcka upp armarna. Ringa min fru och Gunda Svan och utbrista: Ingenting är omöjligt!

Av rymdvandraren - 2 juni 2016 23:41

Det kommer att förr eller senare att ske andra hemskheter här ändå så varför ska vi hetsa till krig och upptrappning?
Det finns vissa som tjänar på krig. jag vill ha fred med Ryssland och övriga världen.
Nu tror jag inte Ryska ledningen är så korkade att de kommer att anfalla Sverige ändå men vi tar skada på andra plan. Vid ev. krig (bevare mig väl) så kommer vid nu att bli indragna istället för att hålla oss utanför. Vi ökar risken för att bli indragna och hunsade. Förhoppningsvis får vi inte krig på svensk mark utan bara blir tvungna att skicka soldater till något som ingen vinner på.
Trots att majoriteten av svenska folket är emot så röstar riksdagen för en upptrappning.

FN är inte perfekt men det bästa som vi har just nu. Jag är emot värdlandsavtalet med NATO och jag vet att jag inte är ensam. Jag är för fred och demokrati!

Av rymdvandraren - 2 juni 2016 23:14

10km platt. Nu kan det gå. Kanske. Om det gör det så är målet uppfyllt och nya mål måste nås innan man får ont i ryggen och sjukskriven och slutligen dör.
Om tiden är nära så blir det en blodad tand och det blir nya tag i september.
Om inte så kommer jag att bara att bli förbannad om jag inte gav allt, men det kommer jag att göra så om bara denna dj.... migränen kan släppa och det blir lite svalare än 29 grader som det var idag så blir det lyckat i vilket fall.
Hur mycket psykologi det är att jag är nära, tränar mer och mer men ändå inte når ända fram, vet jag inte, men jag vet att träningen ger effekt så och jag ändå kommer att ta ut mig och njuta av den korta plågan. Viktigt lopp - ja, men inte det enda.

Sedan kommer Geiranger frå fjord til fjell som jag sett fram emot hela säsongen. Oavsett hur det går så längtar jag dit. Det är det som håller mig vid liv och glädjen inom mig.

Av rymdvandraren - 7 oktober 2015 06:40

Det stora målet är nära. Har tränat för det i ca 2 år sedan jag såg det inom räckhåll då resultatet från Running Lights i Alingsås blev 41.14 min. Ett väldigt roligt lopp med lysande marshaller. För 2 år sedan hade jag misslyckas med Kretsloppet med att vara sjuk, sedan sprang jag Lidingöloppet på bästa tiden, sedan valde jag Alingsås pga det misslyckade Kretsloppet.
Nu gick Kretsloppet på 40.27 min och Lidingöloppet på 2.33 h. Självklart hade jag velat springa under 40 då intervall-träningen varit helt inriktad på det. Men ser bästa tiden som långsam och mödosam steg framåt. Även om resultatet inte kommer så fort som önskat så finns det ännu hopp. Än är det inte kört. Running Lights är om tre dagar igen. Ska jag försöka igen eller inte? Har inget att förlora och det är ett roligt lopp. Lidingöloppet ser jag lite som ett misslyckande däremot men å andra sidan har jag inte tränat för detta lopp alls. Yrseln, illamåendet, lättare tryck kring bröstet och tinnitus är och har varit de största orosmomenten i mitt liv. Så varje framgång (även en långsam och liten) inom löpningen betyder oerhört mycket som motvikt.

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se