Senaste inläggen

Av rymdvandraren - 27 december 2020 00:45

Turkiet
Skrev om det senast. Men det var en del som hände innan dess, Mamma gick bort i olyckan. Reser under olämpliga tider tycker nog en del. Då som nu. Träningsresa till Fuerteventura under corona. Ser fram emot det. Tillbaka till Turkiet, resan var delvis för att glömma olyckan ett tag, det gjorde gott trots att jag kunde fått nacken vriden eller ögonen urdragna. Klarade mig undan med 100 lira som sedan gick till ett par löparskor. Hur det gick för finnen som fick ögonen utdragna förblir obesvarad. Lång histora som började med ett turkiskt bad, via en finsk bar och slutade med ett bråk på nyårsafton. Får utveckla någon gång. Jeepsafarit, mannen i receptionen, ryssarna, mannen i affären, the cat shelter gjorde avtryck inne i mig.

Några månader innan dess, oktober, olyckan då mamma gick bort och nästan pappa med. Det satte spår ända fram tills exakt ett år senare. Hösten med löven och mörkret påminnde mig. Sommaren med Island, Milano, Turin, Monaco, corona gjorde att jag glömde och trodde att framtiden var ljus tills oktober kom igen med minnen, mörker, vackra kvällar och död igen. Det här var värre. Orättvist. Min kära vän, som betydde så mycket för så många runt omkring dig, du som skulle ha så många år kvar. Mamma kanske skulle ha 2år kvar men du 20,30,40. Det här gjorde riktigt ont. Trafikolycka igen dessutom. Samma tid på året igen. Vad ska hända nästa oktober?
Coronan och att du lämnat har gjort ensamheten och sorgen svår.
Den vackra bilden från store mosse får visa hur lång och tom vägen inombords känns.

Av rymdvandraren - 29 december 2019 08:03

Planet landar inte på den närmaste flygplatsen utan den 14mil bort, i Antalya.
Får rådet att åka 'train to the courtyard and then change to the bus'. Tar mig till spårvagnen/tram (inte train) och får ett nytt råd om en genväg av kontrollanten (som f.ö är hjälpsam och hälper mig att betala för en lite billigare biljett 7TL=10kr. Bytet till buss ska ske endast två hållplatser bort, kliver av spårvagnen går upp på bron över motorvägen och frågar om bussen till Alanya. Han pekar på gräset mitt emellan filerna på motorvägen, där det står en tjej och väntar! "Är du säker på att jag inte ska ställa mig på busshållplatsen vid vägen".
"No, no, in the middle, one person ". "Ok"
Korsar några filer till gräset mitt i motorvägen. Tjejen blir upphämtad av en bilist och jag står ensam. I give it a try.
Bussen kommer! Ut hoppar biljettkontrollanten och säger 'hurry up'.
Hoppar in i bussen och funderar på om man betalar efter bussturen. Efter en stund går kontrollanten runt och tar biljetter och kontanter, endast 30TL=50kr!
Medans bussen åker fram mellan bergen till vänster, havet till höger och blixten och ovädret rakt fram så går kontrollanten to the secret tea/coffee stash in the bus. Viker ut en utvikbar kran och fyller en termos. Vilken service till sig själv tänker jag. Nej, nej kaffet/teet är till alla resenärer visar det sig. Kontrollanten delar ut muggar och kaffe/te. Det ingår i det galet billiga biljettpriset (fast jag får ingen kvitto/biljett)!
Gendarm/polisen stannar bussen på resan en gång (av två Gendarmkontrollplatser). De tar allas ID d.v.s mitt pass och går ut! Blir hypernervös och hoppas på att de kommer tillbaka och ger tillbaka mitt utstickande pass i högen. Undrar vad de gör med våra ID därute? Polisen kommer inte in i bussen mer utan bara kontrollanten! Bussen börjar rulla vidare och några sekunders panik utbryter innan kontrollanten börjar att dela tillbaka våra ID. Polisen gav tillbaka ID till kontrollanten därute. Det är mörkt och jag har fortfarande ingen aning om vad som hände med mitt pass ett tag.
Kommer fram tillslut, käkar en god turkisk oxgryta för 70TL=100kr (blir säkert lurad), hör böneutropet i högtalarna och letar mig fram till hotellet och hoppas innerligt på att det räcker att säga mitt namn.
Det gör det. Receptionisten ger mig en superdeal på middagar-20TL=30kr per måltid. Han är säger att jag är en 'very smart man' för att hittad dit och för priset av under motsvarande 100kr. Han jämför med några andra svenskar som tog sig till hotellet från den närmare flygplatsen för ca 1000kr.

Sedan träffade jag en underlig man vid stranden efter att ha sett ljushjärtat i sanden och fyrverkerier, men det får nog en uppföljare idag,dag 2 i detta land.

Av rymdvandraren - 28 april 2019 23:14

Frågade receptionisten om jag kunde lämna min väska i rummet bredvid receptionen medans jag är inne på arkeologiska museet i Zadar. "Inga problem", säger hon.
Medans jag är på andra våningen om romartiden så upptäcker jag efter ett tag att jag är ensam. Härligt! Ingen trängsel och jag kan ta en stol och läsa på skärmarna i lugn och ro. Vakter fanns inte inne på muséet. När jag kommer ner så är det lika tomt där, lite märkligt tänker jag och tror att receptionisten sitter i något bakomrum. Ville titta igenom våning 1 också så tar god tid på mig och tittar på museet och folket utanför glasfönstren (undras vad de tänker om endast en person därinne?).
Hämtar väskan och ska bara öppna yttersta dörren mot gatan, låst. 'Skojar dom?' Tänker jag. Ropar hallå, hallå! 'Detta kan inte vara sant!' De har inte sagt till att muséet stänger, glömt min väska och mig! Folk kan titta på mig utanför gatan men kan inte hjälpa mig. Pinsamt, pulsen stiger...
Lite frestande att ta något åtråvärt från receptionsaffären men bestämmer mig för att köpa en penna och lägger 15 Kuna på disken. Nu gäller det att komma ut. Hittar en hel del böcker och arkeologiska statyer, arkiv och andra föremål i källaren och på kuratorns kontor. Innegården är full av gamla statyer ser jag genom fönstren. Ganska fräcka saker men är mest utbrytarsugen. Finner en dörr med röster på andra sidan, knackar, inget svar, knackar hårdare 'om någon bor på andra sidan så varför öppnar de inte?' Inser sedan att den fina trädörren leder ut mot gatan (undras vad de förbipasserande tänker när de hör knackningar?).
Hittar tillslut ett fönster mot innegården, stiger ut på fläkten och går mellan statyerna till kanten uppepå en mur. Hoppar ner och står på gatan. Skärrad, ringer en vän för att prata av mig, har svårt att hålla detta inom mig. Berättar för den hemlösa amerikanskan som jag råkar stöta på igen dagen efter. Tänker att det var tur att jag inte behövde ringa efter någon vakt eller polis. Det är nog bäst att inte säga något till muséet. Undras vad de tänkte om väskan, pengar på disken och ett öppet fönster dagen efter?

Av rymdvandraren - 26 april 2019 15:16

  Depression

I'm usually a happy guy. 90% of the time. Sometimes frustrated, annoyed, tired, litte down 9,9% and now we're down to the last 0,1% really depressed. I know this is over soon so no sucisidal, just shedding tears and depessing  songs like hand in glove, everyday is like sunday, shoreline ,tribute to Linn. It helps just like the bike who give me freedom. But far from a person who listen and touchs you. Never felt this lonely. I got to see what I wanted Krka waterfalls, Zadar, Split, really beautiful! Amazing places! I achieved pretty much what I dreamt of physically. Ran faster than I thought I would do in my, getting older,life.

Nothing of that matters. No one to share your joy ,feelings with. Your friends work, busy with their life and soon l get back to ordinary shit. Hi, what's up, 5 min superficial life. 

Listening to China girl. What l miss will never come back. 


Now I feel better. I know what I want to do. Now, ride the bike to the end of the sea. 

In the future, run faster than Therese. And run till I faint, till everything goes black and wake up with oxygen mask.

I thinking of learning a new language, but I want a teacher who can stand me. Who loves me in their own way. I will get nearer to life that way. 


Language? Maybe I will it will be in sucky French next time. Maybe in Deutsh. Maybe in the tongue my mother taught me when she even wasn't speaking her own mother tongue. Otherwise I would know another language, but she got used to other words. Your right Madonna! Express yourself. Than you, gracias, jag vill tacka livet, sillvouplais, einzweidrei polizei, warkarimazu. Czesc. Ni. Pravda. If you sitting in a bus in Malta and hear 'you won't believe it'. Don't go there for that. Go out and feel your longes, icecold water, wind, hunger, heat, joy, sadness, depression, caves, music, sea, mountain, love, life. Life don't waste it. Feel life. Your my East, North, West and sometimes it brings you very South. 


Av rymdvandraren - 3 november 2016 00:28

Jag gillar att reflektera och vill försöka förstå världen.
Desto mer jag gör det ju mer energi kan det ta. Man upptäcker hur orättvist världen är när det gäller ekonomi, talan och makt. Hur skevt det är.

Exempel: Boken 'begravda i himlen' visar hur liten plats sherporna får om tibetanerna är så lyckliga att de får kalla sig sherporna ens.
Exempel: Boken 'Ulrike meinhof' en biografi som ställer åtskilliga obesvarade frågor kring hennes död. Frågor vi aldrig kommer att få svar på därför att antingen var det så slarvigt skött eller därför att det finns de som inte vill att frågorna ska ställas.
Exempel: Kommunen kastar miljoner på privat bolag som ville tjäna pengar på bostäder till flyktingar medans vår sociala välfärd håller på att haverera. Skolor, sjukvård, pensioner mm.
Exempel : Ytterligare en dag då jag ställer mig frågan varför jag ska tjäna minst med nästan mest erfarenhet, får jobba mer eftersom jag har flest elever, tuffaste kurserna, skicklig pedagog och överlägset längst utbildning och flest examen. Om jag hade jobbat mindre eller varit mycket sämre hade jag köpt det, alltså om det funnits någon rättvisa. Men det finns det inte. Jag var mindre värd innan jag började för 17 år sedan, hur länge till ska jag vänta eller acceptera det?
Exempel: civilkurage. En person som tjänade 10000kr mer än oss andra ville inte ha ytterligare 2.500kr eftersom det sker på bekostnad av någon annan.
Detta var en person. Ingen av de andra som tjänade minst 5000kr mer, representerar fack eller tyckte sig fått oförtjänt mycket pengar sa något. Ingen mer kunde tänka sig dela med sig. Ingen utom en.
Ingen av de som delade ut pengarna sade sig vara oförmögna att göra det, eller ens protesterade mot ett förslaget. Ingen.

Men för all del, vi är bara människor. Det är lätt för mig att säga. Jag kanske hade gjort likadant. Men alla tänker ju inte som jag. Jag bara undrade om det fanns - civilkurage.

Exempel : Vilka ska få läsa mina tankar? Tidningar, vänner, inga, facebook, här?

Förstår du nu varför jag inte vill tänka mer?

Av rymdvandraren - 5 oktober 2016 22:17

Angående Lärarlönelyftet
Tänk er att några apor ska mata delfiner. Aporna ska ge mat till de som överlever längst och för delfinsläktet framåt.
De som kom sist kan ju ha simmat snabbast för att det var långt. De som simmar snabbast är troligen de som redan hittat mat. Men det har aporna ingen aning om eftersom de vägrar att doppa tårna i vattnet.
Reaktionerna bland delfinerna är lika många som ni kan föreställa er. Blandade och många.
Tanke : Varför inte ge de delfiner som varit hungriga länge, men ändå överlevt, mat. Vilka var det som för delfinsläktet framåt och kommer att överleva längst?

Rymdvandraren, Delfin och lärare

Av rymdvandraren - 3 oktober 2016 20:07

Lärarlönelyftet tilldelas endast vissa eftersom regeringen och kommunen bestämt så. Nu ska vi skilja de bästa från de sämsta ännu mer. Lärarlönelyftet kan ges till de som redan är förstelärare och ge dem ytterligare 2500kr per månad utöver de 5000kr per månad de redan har. I vårt fall har rektorn valt ut hälften av lärarna inklusive en del förstelärare. Överlag hade vår rektor gjort bra val förutom att utse redan förstelärare.

Efter 17 år med ca 2.500 kr i månaden sämre lön än genomsnittet pga av låg ingångslön. Alltså redan innan man börjar jobba så anses man vara de 9 procent sämsta lärarna i landet / kommunen/ på arbetsplatsen. Inte någongång under dessa 17 år anses man vara en normalt fungerade lärare vilket betyder totalt 500 000 kr tas ifrån dig. Eftersom Lärarlönelyftet endast tilldelats de bästa så betyder det i snitt ytterligare 1250kr utöver de 2500kr mindre per månad resten av livet. Eftersom man sedan får löneökning i procent så kommer skillnaden från normallönen att öka för varje år. Har fått mer och mer arbetsuppgifter för varje år, deltagit i vidareutbildningar. Uppskattad av elever, lärare och övriga. Åtminstone som en normalt fungerade lärare.

Har ingen annan inkomst eller kan eller vill byta jobb. Är beroende av min inkomst och är därmed i underläge.

Av rymdvandraren - 17 september 2016 15:25

Inget roligt. Det får bli att byta ihop, samla sig till Alingsås. Beroende på hur det går där innan man kan tänka nytt.

Ska fortsätta träningsprogrammet

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se